Och tiden fortsätter gå…

Klockan – vägguret, golvuret, armbandsuret, väckarklocka – var en gång en mycket ”viktigare” produkt än den är idag. Alla människor hade ett armbandsur, hur skulle man annars passa tiden? Idag har (i princip) alla en mobiltelefon att uppdatera sig med. Vi ställer väckarklockan på mobilen och en väggklocka är ofta snarare dekoration än bruksföremål. Men, ändå går klockan aldrig ur tiden. 

Från början var klockan en statussymbol. Det var bara de mycket väl bemedlade som hade råd med en klocka. Resten fick förlita sig på rutiner och solståndet. Men i takt med att klockor börjat massproduceras (som resten av produkter och förbrukningsvaror i vårt industrialiserade samhälle under 1900-talet) har alla råd med någon form av ur. Ändock har klockan fortsatt att vara en statussymbol, och en accessoar som säger någonting om den som bär den. 

En stor del av de accessoarer som riktar sig mot män är just klockor. Reklamfilmer och annonser som försöker sälja klockan, säljer inte bara sin produkt utan också en air av någon du vill vara. Ett löfte om ett framgångsrikt du.

Att köpa en klocka i till exempel konfirmations- eller studentpresent är vanligt. Då kan klockan ses som en typ av ceremoniell gåva: du tar nu hand om din egen tid. Hos många urmakare och antikhandlare kan du köpa begagnade klockor av mycket hög kvalitet till ett lägre pris än nyproducerade. De behöver då oftast viss reparation, vilket är lätt åtgärdat hos till exempel https://www.urmakare.se/ som är specialiserade på reparation av alla sorters ur. 

Så, även om klockan inte längre är en ren och skär nödvändighet för att ta sig genom dagen när du alltid har en smartphone till hands, är den ett trevligt inslag som en förlängning av din identitet. Dessutom kan ju faktiskt en smartphone få slut på batteri. Det händer ju inte med en klocka!